vårkonserterna, sista!
Sista vårkonserterna. Vår tur med spex. Mkt press. Mkt glödje. Jag skulle inte gråta!
Heelt underbara har alla år varit. Jag är så lycklig att jag kom in i musikklasser och fick träffa alla underbara människor här! Sjunga alla underbara låtar och framförar sånna grymma arr av Daniel som Abbey Road Meldey och Bohemian Rhapsody!! Asså, GLÄDJE!!!
Konserten på torsdagen va jag inte så jätte nervös över. Inga föräldrar som skulle komma o glutta och vi va mest gäster för 5:orna och 6:orna. Men det va kul och vi va väl liiite, men bara liite, bättre än de ;)haha
Jessica o Matilda sjöng så underbart vackra solon! Jag GRÄT!!! <3
Men sista, absolut sista konserten…oj! Hur många som helst som jag känner skulle komma och titta och genast blev jag nervös. Alla älskade våra öppningsnr. Med L’amento D’Arianna och Veronicas fina solo och sen Alla Talar med Varandra. Så fint och så bäst! Paus (eller åttor och sjuorsjöng såklart också, men om det är de ni vill läsa om så har ni kommit liite fel. Inte för att jag inte gilalr de men jag vill mest snacka om oss ;) fast de sjöng jätte fint och jätte bra, fast vi va bäst J)
Innan pausen sjöng vi också Donna Summers MEdleyt med Damkören (jeesiica solo, skiit duktig som alltid<3), och killarna sköng Always look on the bright side of life med herrkören. Så sjukt kul det va! jag misslyckades med mina visslingar, e inte så haj på det, och broder som va där o lyssna sa att vi öka liiite granna ;) haha
Paus i alla fall och sen öppnade lärarna andar akten med en lite specialare som var mktomtykt! Sakta vi går genom stan, tillägnad Anna Gregor ;) sen vare vi som sjöng Come Together Right Now och ÄGDE scenen! Aassså, viii e bara såå bra, eller helt enkelt bäst! vi e de, faktiskt. och att se daniels , och johans för den delen, deras glada miner när vi lyckas och deras mimningar "wow!" och allt, de e bara så kul!
sen fick vi höra matlida sjunga igen och...vad ska jag säga? tårarna tryckte bakom ögonlocken där jag stod och blundade och njöt. men jag skulle inte gråta. inte än iallafall.
sen vare vi. ridån stängdes och vi ställde upp oss. vi kunde höra hur carro och ruben kom nertraskande genom aulan inför rubens inträdesprov. sen så sjöng han och knacka och veronica va en duktig elisabeth. alfred kom in liite sent med sin cosmonovaröst, för micken va inte på, men tillslut kom den också ;)
sen kom vi fram, Let ME Entertaine you! skrik och applåder.
massa mer hände, men jag kan inte skriva om allt, gråter och gråter. jag fickiallafall spela en lite biatch som skulle säga att johan va död, haha fyffaaan va kul. vi e en riktigt gossipklass!!! (internskämt) men micken funka typ inte, men de hörde iallafall liite va jag sa. jag har verkligen otur med mickar, ska inte nämna vad som hände på melodifestivalen i femma...men anyway. så jag hade liite darriga ben inför mitt och freffs lilla solo på vår sista sång Det är över. men det gick bra och de sa att jag sjöng fint:) hade velat sjunga mer, men det blir kanske i framtiden. johan och daniel fick iallafall våra rpesenter. varsin kompisbok där alla fyllt i och en varsin t-shirt. Johans: I <3 Barock och Daniels I Wish I Was A Queen!!!! åååhh <3 och sen grät vi! och vi grät.
men det va inte slut. vi skulle ju sjunga abbey road medleyt också, blev kanske inte det bästa men vi sjöng faktiskt med gråten i halsen och daniel såg lycklig ut så jag va nöjd!!!
men när visen står där, lite senare, i ett hav av åttor och sjuor och vi och vi ska sjunga SommarPsalm för sista gången på en vårkonsert i Nacka musikklasser då går det inte längre. då kom gråten och jag grät länge!!! jag va inte vacker, men det sket jag i. jag stod där i en minipyjamas, svettig och varm, med gråten som trängde upp och skulle sjunga. inte lät det vackert men det va ändå så underbart. går inte å förklara riktigt, men ni skulle också gråta om ni va där. jag lovar!
jag skulle inte gråta. jag skulle inte det. när man står där som sjua och åtta så nänker manr, men guu va töntiga de e. men försökt att stå där när ni går i nian och sjunga och tänka på att man ska inte längre gå i samma klass som man har gjort med vissa i sex år och andra i tio år! eller att man inte längre kommer kunna heja på daniel eller johan i korredåren, be om nyckeln till toan på musiklektionerna och höra deras suckar, inte kunna sucka på genrepen åt de som bara pratar och man bara vill hem (fast man själv prarat förstås. det hör till) inte kunna stå där på scenen i nacka aula och sjunga sommarpsalm medans publiken gråter och gråter och man själv gråter.
försök själv ;)
pusspuss<3
hey, i love you grabbs <3unforgetable! <3333 fattar inte hur jag kunde gråta så mkt, och så länge, jag kunde ju inte sluta, och alla ba: "men shit, lägg av." va fan, tkr inte dom att det är sorgligt eller?! cp.. :P möö..
har hämtat mig lite iaf.. :*( snyft. såå sorgligt!! och du, ja & lisa ra! i 10 år.. hur fan ska det bli med våra liv, kommer vi hålla kontakten?! hjälp. allting blev helt plötsligt väääldigt läskigt, och jobbigt..
oj.. bästa sammanfattningen ever!Grät gråter och kommer gråta. Usch, jobbigaste avslutet detta kommer vara. Vi har alla fått känna det så länge, känslan av att stå där på scen och bara göra allt och känna allt. se allt och vara med om allt! Vara med alla! älskar dig dig dig!
<3<3<3<3<3<3 obeskrivligt!
puss puss
9ma och 9mi vårterminen 2008 is bäst!
